Pelle Proletär

Kantad av leriga stränder och bördiga slätter stiger den urbergsklippa vi kallar skandinaviska halvön upp ur havet. Över denna ligger ständigt en vind från sydväst. Milda regn drar i vågor över länderna i en septemberpuls. Vindarna river ned gulnande löv och människor snyter sig. Just nu är det måndag och jag är ett levande vittne. Arbetsveckan har börjat.

Slow writer. Det är jag det. Långt mellan inläggen. Ingen blondibella här inte. Kanske har man långt mellan åsikterna, eller är man bara lat. Jag är nog lat. Våga vara lat. I Norge har dom svårt med den naiva nationalismen med rötterna i andra världskriget. 17:e maj och det där. Norrmän är inte lata. En ung nation men ett gammalt land. Är det fler än jag som ser ett slags samband mellan Northug, Björgen och Breivik. Inte vad de uträttat så klart, men i inställningen till sina respektive mål. Det gäller att vara bäst...och inte bara bäst utan oerhört bäst. Dom ligger inte på latsidan norrmännen. Kan det vara så att dessa individer bär någon slags kollektiv värdegrund på sina vältrimmade axlar...vi var små, en fattig fiskarnation vid gränsen till ishavet, våldtagna av Hitler... vi har arbetat oss upp, hittat olja och nu är vi bäst, oerhört bäst. Breivik blev också bäst på något sjukt sätt. Bäst i att ta död på oskyldiga ungdomar av grumliga skäl, kanske med rötterna i en vriden tävlingsinstinkt kryddad av sagor och sjuka fantasier. Är Jimmy Åkesson ändå inte lite sur över att han är sprungen ur den mjölkiga svenska halvbra jämt-fördelade-myllan som föder duktiga men aningen mer axesluttade skidåkare som emellanåt helt enkelt inte orkar vara bäst...Nej våga vara lat är mitt måtto, varsågod och anta det. Det bjussar jag på.